Vintergäcken tittade fram för mer än en månad sedan, fast det inte fanns några snödrivor att titta fram genom. Och jag har sått de första fröna, så nu tyckte jag det var hög tid att vårfixa lite även om kalendern inte säger vår.
Tygerna till nya kuddfodral tog jag fram för en vecka sedan, sen blev det ett spjälsängsskydd istället. Då vårt barn blivit lite lättare att handskas med och emellanåt kan tänka sig att sitta och bita i saker kunde jag sy lite i veckan så kuddarna blev klara.
Tygerna är från min mammas gamla klänningar, en skjorta, en gammal gardin, ett par byxor, en pyjamas och ett gammal barntyg vi hade som små. Allt går igen och igår blir idag och min barndom blir bäbis barndom fast ändå inte.
Kudden med molnen sydde åttaåringen i julklapp till sin pappa. Gud vad han jobbade, skissade, klippte, nålade, sydde förhand, målade, sydde på maskin och sydde ihop med fin kastsöm. Den röda fågeln som han målade känns väldigt matchad med tenuguintyget som nu pryder bordet.
Har helt gått in för att ha knappknäppningar. Det är så roligt att stå och gräva i den stora knappburken och låta knappar av alla de färger och storlekar glida mellan fingrarna.
Baksidetyget med gult mönster ritade min syster och vi tryckte det för flera år sedan. Kändes skönt att det äntligen kom till lite användning.
Fast även om jag vårfixat lite skall det erkännas att julgardinen är kvar, likaså en ljusslinga och en julstjärna. Julstjärnan för att bebis gillar ljuset, eller om det är jag.
Anna-Lisa Persson 