Laga jeansen framför tv:n

Att förlänga livet på de plagg du har i garderoben är bäst ur ett miljöperspektiv. Det spelar ingen roll hur många certifieringar och märkningar en ny textil har, den är ändå ny och påverkar miljön. 

Så här i mellandagsreatider kan det vara klokt att se över sin garderob och fråga sig om du verkligen är i behov av en ny skjorta eller ett par glittriga jeans. Och istället för att använda tid till att stå i vinterkläder och svettas inne på överfulla varuhus, och trycka in dig i minimala provhytter kan det vara klokt att sätta tänderna i lagningshögen. För jag tror nog att du som jag har en hög med trasiga kläder, som ibland bara behöver ett par stygn (ibland lite mer kärlek) för att bli brukbara igen. Och till skillnad från det nya plagget, som du svettas till dig på rean, så är dina gamla byxor billigare, bättre för miljön och du vet redan att du älskar dem.

Jag lagar numer alltid jeans för hand, helst framför tv:n. Jag tycker nämligen att det är för bökigt att trycka in jeansskrev i symaskinen också går alltid symaskinsnålen av. Så istället lagar jag för hand, och det är mycket roligare och blir bättre. Jag brukar laga med lappar och förstygn inspirerat av sashiko. Sashiko är japanska och betyder många små stygn och bara en googling bort finns det fantastiska lagningar och intrikata mönster skapade med den tekniken.

Och det är en väldigt enkel teknik, som du lätt kan använda för att laga dina favoritbyxor.

Du behöver:

• Lapp att laga med
• Synål
• Hellst broderi- eller lintråd, men sytråd går också bra

Så här gör du:

• Tråckla eller nåla fast lagningslappen på bak- eller framsidan (beroende på hur du vill att det ska se ut)
• Sy fast lappen med rader av förstygn parallellt med hålet. Sy sedan rader av förstygn åt andra hållet.
  
• Lagat!

Naturligtvis kan du sy spännande mönster med förstygn. På mina byxor har jag dock bara sytt fram och tillbaka. Blev ganska snyggt ändå tycker jag.

 

Annons

Schystare julshopping

Lite sent med tips på hur du ska handla schysstare inför julen men, men här kommer i alla fall min lista på hållbarare val inför julshoppingen:

• Ge inte bort så många klappar. Blir det för mycket försvinner det som är bra i mängden.
• Försök hitta klapparna second-hand
• Ge en upplevelse (Hey barnpassning!)
• Ge bort något du gjort själv (men lägg inte ribban för högt)
• Ge bort något mottagaren verkligen vill ha (Hey barnpassning, igen!)
• Ge bort något ätbart – gärna något du gjort själv
• Ge bort något tillverkat i bra material och där tillverkaren har schyssta villkor

Jag tycker om att ge bort julklappar och jag tycker också att det är kul att få. Mest tycker jag om att ge bort saker jag gjort själv och jag uppskattar även att få sådant. Och förutom att dra ner på konsumtionen runt jul och försöka handla secondhand så tycker jag att det är okej att uppmuntra att ge bort saker du gjort själv. Men det är verkligen ingenting som är stressbefriat.

Jag har sedan jag var riktigt liten alltid gett bort egentillverkade saker och ibland har det varit väldigt ambitiösa projekt. Vi pratar lapptäcken, 2,5 meter långa dukar i daldräll, uppsättningar handtryckta gardiner eller stickade koftor i intrikata mönster. Och jag är duktig på handarbete, riktigt duktig faktiskt och de saker jag gör brukar hålla hög kvalitet. Men att vara bra på något har också gjort att jag drivit mig själv alldeles för hårt. ALLA skulle få egentillverkade saker av hög kvalitet som krävt lång tid och stor handaskicklighet. Och jag vet inte hur många julnätter jag suttit uppe hela natten för att sy de sista sömmarna och fästa de sista trådarna. Och ju mer familjen växt dels genom att jag själv skaffat man och barn men också för att mina syskon gjort det samma har mängden klappar ökat. Så jag är glad att mina syskon för några jular sedan sa stopp för julklappar vuxna emellan.

Men jag tycker fortfarande att det är jätteroligt att tillverka klappar till jul och nu är det full verkstad till mina barn. Och hon som är fem är inte sen med att lägga in exakta beställningar på vad hon vill ha. Hon är förövrigt precis som jag och har (med viss hjälp) designat och sytt en klänning som lillasyster ska få i julklapp.

Jag hoppas dock att jag ska kunna hålla mig i styr. För det är alldeles för roligt att både göra och handla till barnen. Men visst, nu sitter jag här i sista stund och mönsterstickar en kofta och har precis ”snott” ihop en nyckelpiga.

Men jag avslutar med att slå ytterligare ett slag för second-hand. Förra julen fick mina barn bara julklappar som var inhandlade secondhand, av sina kusiner. Och de blev inte mindre glada för det och jag blev JÄTTEGLAD när min syster sade det och jag uppskattade plötsligt barnens klappar ännu mer. Så alla ni som ryggar för att köpa gammalt till era nära och kära gör inte det, de kanske blir gladare eftersom det kräver lite mer arbete med att hitta rätt sak.

 

Sy vantar av ylletröjan

Ylleplagg som inte är superwashbehandlade krymper och filtar sig om du tvättar dem i 60 grader och centrifugerar, och materialet blir då utmärkt att sy vantar av. Och att använda gammalt material för att sy nytt är ett bra sätt att spara på resurser och samtidigt få nya saker.

Även om november inte visat sig från sin kyligaste sida så behöver barnen vantar. De behöver faktiskt alltid nya vantar, antingen har de tappats en vante på förskolan, på stigen eller så ligger vantarna fuktiga i en knöl i fickan. Så jag har sytt några nya par av filtade ylletröjor. Jag har för vana att köpa på mig stickade tröjor på second hand som består av 100 procent ull för att sedan köra dem varmt i tvättmaskinen och då få ett filtat tyg som blir varmt och står emot fukt relativt bra, alltså ett bra material till vantar. Men det gäller att ullen inte är superwashbehandlad, om den är det så kommer plagget inte att filta sig.

Vill du göra ett par egna vantar så är det busenkelt.

Du behöver:

En tröja i ull (ej superwashbehandlad)
Sax
Synål och tråd
Garn till broderi (om du vill pimpa dem)

Jag föredrar att sy för hand eftersom det är ganska tjockt material och lite trixiga sömmar, men det går att sy på maskin. 

Gör så här:
Tvätta tröjan i 60 grader och centrifugera.
Klipp ut tre delar per vante. Jag har inget mönster, men delarna ser ut som på bilden. Jag använde mudden på tröjan så den blev mudd till vanten.

Lägg delarna med tummen räta mot räta och sy ihop tumsömmen – alltså den i mitten handflatan. Sy med efterstygn eller kastsöm, jag gillar efterstygn som är elastisk.

Om du vill brodera på vantarna är det enklast att göra det innan du syr ihop dem.

Lägg sedan utsidan och insidan (den med tummen) räta mot räta, nåla ihop, sy runt vanten.
Vänd, klart!

Istället för fleecen

Det skulle inte bli tomt här. Det har det blivit. Jag har haft så fullt upp med att skriva blogginlägg på min andra blogg, den som handlar mer om miljö.

Skrev ett inlägg om fleece förra veckan. Det fick så galet mycket visningar. Själv är jag mest förvånad. Jag trodde alla visste att fleece släppte ifrån sig micropartiklar av plast vid tvätt. Och när jag skriver fleece här menar jag polyesterfleece. Fleece har ju gått från att vara en beskrivning av ett material till att nästan bli en beskrivning av ett plagg som småbarn har på sig under overallen. Tror min 1,5 åring är den enda som kallar sina grejer jacka och kofta, får se hur länge det håller i sig. Vill ni också läsa det populära inlägget och lite annat kan ni klicka här.

Annars försöker jag få ihop ett liv med heltidsjobb, småbarn, vabb och löpning. Och ibland får jag möjlighet att sy. Men ytterst sällan. Fick i alla fall till en klänning till lillskrutten häromdagen. Den är sydd i ett superfint uggletyg som jag köpte för länge sedan då jag var på Syfestival. 

Hon pratar mycket om drakar och här ritas det en drake.

 

Högst upp är det en bild på ett tyg jag hittat på loppis och tidigare sytt en solhatt av nu har en del blivit ett örngott, kanske inte den mest avancerade sömnaden.

 

Lilla återbruksvanten

Har en bunt med söndertvättade ylletröjor hemma. De ska användas vid kommande vernissage i Malmö den 29:e november.

Meningen är att duktiga Eva Berg ska visa hur en kan yllebrodera på söndertvättad ylle. Jag håller på med ett litet broderitest av ett par vantar. Vår lilla unge avverkar dock vantar i en väldig fart på dagis (det finns nog en vantbuske där på gården). Så jag gjorde ett litet mönster och sydde ett provpar utan broderier. Hon kommer ändå tappa bort dom i morgon.

Hon gick med på att ha vanten på sig i alla fall. Också har hon sin nya fotomin!

 

Lappat och lagat

Jag försöker verkligen hinna med att göra och hitta grejer att skriva om här på bloggen. Men det går liksom inte riktigt. Snart är det premiär för utställningen jag koordinerar, redan den 31:a oktober. Då är vi i Stockholm och allt ska ordnas där, sen åker vi raskt till Malmö och allt ska ordnas där. Det är roligt, jätteroligt och jag tror vi når ut och att det blir bra.

Nu när jag arbetar med textilier ur ett hållbarhetsperspektiv har jag som tidigare var dryg och skulle påpeka allt, blivit ännu värre. Motståndet att svänga ner på HM och köpa strumpor till hela familjen (det behövs vi lever alla med stora hål) har blivit ännu större för att inte tala om motståndet för att inhandla ett par jeans eller en ny tröja. Det finns ju så mycket kläder och textilier, jag behöver inte mer. Detta har dock medfört att jag lagat mina gamla jeans, som låg i lapplådan. De som jag tidigare betraktade som så trasiga att de bara dög till mattrasor och lappar till andra byxor.

Och gudars vad mycket lappar det blev.

Förrutom att lappa rumpan full blev knäna på mina gamla favvisar barnanpassade med prickigt tyg fastsatt med sashiko. 

Nu är jag med två par byxor i alla fall!

Sommarkjol

Det blev ingen symester för mig. Hade gärna haft det men semesterveckorna drog iväg i någon slags försöka packa till stranden, svettas, vakta barn, jaga getingar, åka bil, fläkta barn i bil. Det enda jag lyckades sy var en ny sommarkjol i samma mönster som vårkjolen från 2011, den har jag använt vansinnigt mycket.

Tyget jag använt mig av är en gammal gardin jag hittat på röda korset och jag fodrade med ett gammalt påslakan. Det blev lite mer tyg i den här kjolen och den står ut lite mer när jag snurrar än den förra.

Försöker sy saker av gammalt, leva lite som jag lär med andra ord. För när Gazas barn dödas av raketer försöker jag finna inre ro med att minska min konsumtion. Vet inte om det fungerar eller om det ens är önskvärt.

Retro solhatten

Det har varit soligt. Jättesoligt och sol i ögonen uppskattas inte av bäbis. Att ha mössa på huvudet uppskattas dessvärre inte heller men jag sydde henne en solhatt ändå. Tycker den blev jättefin, lite lillahuset på prärien fast med 70-tals stuk.

Mönstret jag hittade var så fint, och enkelt. Också hittade jag ett fint tyg på loppis och ett annat som var fint att fodra med.

Evighetsjobb och nytt jobb

Evighetstäcket börjar bli ett täcke. Vågar inte fundera över hur många timmar jag lagt ner. 20 år har jag i alla fall hållit på, 20 år! Det är helt galet lång tid tänk om nån hade sagt till mig när jag som 16-åring började sy att det inte skulle vara klart 20 år senare. -Då är jag ju skitgammal hade jag säkert svarat. Och ja, jag kanske är skitgammal?

Vissa av dessa 20 år har jag inte sytt ett stygn, andra perioder mer. Som då jag arbetade som personligassistent och den jag jobbade för bara glodde på tv. Eller nu när jag varit föräldraledig. Sy små blommor har varit det enda som gått att kombinera med amning. Och då vår unge inte velat sova mer än 3-20 minuterslurar har projekt som inte går att släppa direkt varit uteslutna. Nu är det nästan bara ihopsyning och kanske ett 10-tal blommor till som ska göras. Och sen monteringen. Så om en så där 7-8år kanske jag är klar.

Och nu tar min föräldraledighet slut och det blir nog inte så mycket hexagonsyende ett tag framöver. Jag lämnar nämligen över bäbisstafettpinnen till pappan och börjar på ett nytt spännande jobb. Där jag ska få kombinera två grejer jag älskar: konsumenträtt och textilhållbarhet! Mer om det en annan dag.

 

Vårfix

Vintergäcken tittade fram för mer än en månad sedan, fast det inte fanns några snödrivor att titta fram genom. Och jag har sått de första fröna, så nu tyckte jag det var hög tid att vårfixa lite även om kalendern inte säger vår.

Tygerna till nya kuddfodral tog jag fram för en vecka sedan, sen blev det ett spjälsängsskydd istället. Då vårt barn blivit lite lättare att handskas med och emellanåt kan tänka sig att sitta och bita i saker kunde jag sy lite i veckan så kuddarna blev klara.

Tygerna är från min mammas gamla klänningar, en skjorta, en gammal gardin, ett par byxor, en pyjamas och ett gammal barntyg vi hade som små. Allt går igen och igår blir idag och min barndom blir bäbis barndom fast ändå inte.

Kudden med molnen sydde åttaåringen i julklapp till sin pappa. Gud vad han jobbade, skissade, klippte, nålade, sydde förhand, målade, sydde på maskin och sydde ihop med fin kastsöm. Den röda fågeln som han målade känns väldigt matchad med tenuguintyget som nu pryder bordet.

Har helt gått in för att ha knappknäppningar. Det är så roligt att stå och gräva i den stora knappburken och låta knappar av alla de färger och storlekar glida mellan fingrarna.

Baksidetyget med gult mönster ritade min syster och vi tryckte det för flera år sedan. Kändes skönt att det äntligen kom till lite användning.

Fast även om jag vårfixat lite skall det erkännas att julgardinen är kvar, likaså en ljusslinga och en julstjärna. Julstjärnan för att bebis gillar ljuset, eller om det är jag.