Ull, nedbrytningsbart och unikt – eller?

Nytt år och födelsedag gör att jag känner pressen, att det nu ska utföras stordåd något som snarare gör att jag blir svårstartad än får lust att ta nya friska tag. Därav min tystnad sedan december. Men egentligen är det inte särskilt stor skillnad på den 31 december och den första januari. För att inte få ångest inleder jag året sent med något som för mig känns enkelt. Lite materialkunskap. Och för enkelhetens skull väljer jag ull.

Ull är ett naturmaterial och en av dess egenskaper som ofta lyfts positivt är att materialet är nedbrytningsbart, alltså att materialet går att kompostera. Och visst, ull är nedbrytningsbart. Men det gäller faktiskt ALLA naturmaterial exempelvis bomull, lin, rami, silke alltså alla material som inte är syntet. Så särskilt unikt att ull kan brytas ned skulle jag inte säga att det är.

När det lyfts att ull är nedbrytningsbart glöms det också gärna bort att när något bryts ned så efterlämnar det även ämnen ullen blivit behandlad med. Så även om ullen bryts ned så kan mindre trevliga restämnen som finns i textilen hamna i naturen. Till exempel är superwashbehandlad ull väldigt vanligt. Det innebär att ullen är behandlad med kemikalier och kanske även ”doppad” i plast, detta för att fibern ska förlora sin tovningsegenskap. Jag ser ett stort användningsområde för produkter tillverkade av superwashbehandlade plagg, men att saluföra dem under parollen att ull är nedbrytningsbart känns ganska skevt. För visst kommer själva ullen att brytas ned men var sjutton tror ni plasten som skapar superwashhöljet kommer att ta vägen. Jo den kommer inte brytas ned utan hamnar i vår miljö. Och samma sak gäller om det återfinns farliga kemikalier i ylleplagget.

Kontentan är alltså att ull precis som alla andra naturmaterial är nedbrytningsbart. Och att ett material är nedbrytningsbart inte nödvändigtvis behöver betyda att det för den sakens skull är lämpligt att kompostera – det kommer an på processer och behandlingar textilen gått genom.

Så nu kickar jag igång 2019, någon måste vara sist.

 

Annons

Sy vantar av ylletröjan

Ylleplagg som inte är superwashbehandlade krymper och filtar sig om du tvättar dem i 60 grader och centrifugerar, och materialet blir då utmärkt att sy vantar av. Och att använda gammalt material för att sy nytt är ett bra sätt att spara på resurser och samtidigt få nya saker.

Även om november inte visat sig från sin kyligaste sida så behöver barnen vantar. De behöver faktiskt alltid nya vantar, antingen har de tappats en vante på förskolan, på stigen eller så ligger vantarna fuktiga i en knöl i fickan. Så jag har sytt några nya par av filtade ylletröjor. Jag har för vana att köpa på mig stickade tröjor på second hand som består av 100 procent ull för att sedan köra dem varmt i tvättmaskinen och då få ett filtat tyg som blir varmt och står emot fukt relativt bra, alltså ett bra material till vantar. Men det gäller att ullen inte är superwashbehandlad, om den är det så kommer plagget inte att filta sig.

Vill du göra ett par egna vantar så är det busenkelt.

Du behöver:

En tröja i ull (ej superwashbehandlad)
Sax
Synål och tråd
Garn till broderi (om du vill pimpa dem)

Jag föredrar att sy för hand eftersom det är ganska tjockt material och lite trixiga sömmar, men det går att sy på maskin. 

Gör så här:
Tvätta tröjan i 60 grader och centrifugera.
Klipp ut tre delar per vante. Jag har inget mönster, men delarna ser ut som på bilden. Jag använde mudden på tröjan så den blev mudd till vanten.

Lägg delarna med tummen räta mot räta och sy ihop tumsömmen – alltså den i mitten handflatan. Sy med efterstygn eller kastsöm, jag gillar efterstygn som är elastisk.

Om du vill brodera på vantarna är det enklast att göra det innan du syr ihop dem.

Lägg sedan utsidan och insidan (den med tummen) räta mot räta, nåla ihop, sy runt vanten.
Vänd, klart!

Fårfällan

Har skrivit ett nytt inlägg på min jobb-blogg. Det handlar om fårfällar och en del av problematiken runt det. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, nu är det anpassat för att folk ska orka läsa. Läs det gärna här.

Fårfällen min lilla unge har på bilden och i vagnen är tovad av Erik Torstensson. Det känns bra.

Tovad fäll

Jag äter lamm alltså skulle det vara konstigt om jag hade något emot fårfällar. Fast det är ju det här med garvningen. Oftast kromgarvas det. Inte bra för någon/något.

Så i somras när jag var på utställningen Helylle – Eller på Nynäs såg jag en tovad fårfäll gjord av Erik Torstensson. Erik är fruktansvärt duktig på tovning av alla de slag, och jag gillar skarpt hans uttryck. Även om fällen inte hade ett direkt uttryck utan mest bara var väldigt fin.

Erik har i alla fall varit så hygglig att han tovat en liten fäll som min bäbis ska ha. Jag är inte så vass på ull och absolut inte på tovning så fråga mig inte exakt hur en tovar en fäll men… Tydligen klipper en fåret lite senare så att det kommit upp ull i ”botten”. Fällen klipps bort i ett sjok och sedan kan en tova ihop botten. Ullen vet jag kommer från ett gotlandsfår i ekologisk besättning. Och lever gör det fortfarande.

Gillar locken.

Framsidan av fällen ser ni överst, här baksidan:

Ännu en bra sak med tovad fäll, förutom att djuret lever och en slipper garvningen är att det inte är så svårtvättat, ullprogram eller handtvätt.

Försökte ta en standardbild med bäbis på fäll. Bäbis ogillar dock magläge och valde platt stil med munnen full i ull.

Påskfint

Då det var earth hour i helgen passade jag på att i stearinljussken tova lite.

Ok, tog bilden innan jag släckte

Riktigt alla bollar och ägg tovade jag inte på bara en timme. Utan en del har faktiskt gjorts i ljus. Dagen efter fick de i alla fall ligga och torka i fönstret bredvid smörgåskrassen.

Sedan skulle de pysslas fina.

Draken min sambo ”pysslat” ihop med sin 3D-skrivare hör självklart hemma på ett påskfint bord.

Nu förstår ni att jag inte gjort påskpynt av alla bollar, hade ju en del. Vad det blir av de återstående får ni se en annan dag.

Lite mera ull

Att det kallas isländsk tröja visste jag, att varenda islänning brukade dem hela tiden visste jag inte. Vart i hela landet man sig än vände hade män, som kvinnor, som barn, som gamla någon variant av isländsk tröja och jag ville inte vara sämre så jag köpte mig en.

Fick leta länge efter en variant som var tillräckligt smal och denna är också väldigt lång vilket jag gillade, ända ner på låret. Den inhandlades i Vik i Myrdala en ”stad” där det inte fanns så mycket förrutom yllefabriken vilken man kunde kolla in i via deras butik.

Ganska dålig bild men det var långfredag och inte ens stickmaskinerna jobbade då även om butiken var öppen.

Min tröja är handstickad och stickerskans namn stod på etiketten tror det var Einarsdottir någonting (tyvärr tog dom lappen när man betalade). De handstickade plaggen verkar vara en industri likt den hemslöjden hade under första delen av 1900-talet. Där man fick material, tillverkade efter givet mönster och levererade till butik.

Hyllmeter med handstickade isländska tröjor

Priset på de handstickade varorna var också nästan pinsamt låga i alla fall då jag vet hur lång tid saker tar att göra. Att ylleprodukter är skattefria vilket innebär att man fick kvitton som man sedan lämnade in på banken, eller handlade med på flygplatsen gjorde inte heller saken sämre. Att vi sedan hade så bråttom till vår gate att jag inte hann stå i kö för återbetalning utan på vinst och förlust stoppade dem i en låda och förhoppningsvis får pengarna insatta på mitt konto gör faktiskt mindre, det blir bara ytterligare ett plus för Island om det dimper in en slant.