Lite blir klart

gardin,växboAllt går ju långsammare än jag önskar så det känns stort att gardinerna kommit upp och en tuttvärmartröja blivit klar.

Då jag bytte från de gamla vimplarna i fönstret till linnegardinerna, inköpta på Växbo lin i höstas, var det som att det bodde vuxna här. Inte för att jag har något emot att det syns att det bor barn men det kan vara skönt med lite vuxet ibland.

Tröjan har jobbats på länge, och garnet köpte jag på loppis för en massa år sedan.

tröja,spede

Den är inspirerad av spedetröjor och med mönster plockat från delsbotröjan fast jag har gjort det i relief istället för en massa färger. Någon gång vill jag sticka mig en riktig delsbotröja, de är ju så attans fina.   tröja,delsbomönster

För den ej helt purunga, det är till mig det


fram
Det tog lång tid. Fast nu är den äntligen klar tröjan För den ej helt purunga. Jag tokfastnade innan jul då jag skulle sticka mönsterbården. Jag provstickade och provstickade och inget blev som på bilden och beskrivningen framstod som helt omöjlig. Så till slut gjorde jag om bården efter eget huvud, inte fullt lika fint som ursprungsmönstret men klart godkänt.

Min vana troget hade jag dock inte läst igenom hela mönstret. Hade jag gjort det hade jag i slutet kommit fram till monteringsanvisningarna där det helt frankt stod hur man skulle SY i mönsterbården för önskat resultat. Det läste jag förstås när jag var klar och göra om ytterligare en gång tänkte jag INTE.

montering

Montering

bakFörsökte ta bilder av min egen nacke och knappraden. Det gick skitdåligt så ni får se den så här istället.

Så är det när man tar sina bilder själv med en trasig I-phone.

framsida

Pacman-vantar

Även om snön dröjer och elräkningen för November kommer bli lägre än någonsin så är det dags att dra på sig vantarna.

Jag gillar att sticka vantar och vad passar min nördiga sambo bättre än en par pacman-vantar? Så jag stickade honom ett par.

Det är ganska kallt i vår lägenhet.

Även utomhus fungerar det utmärkt att använda vantarna.

Vantarna finns också här hos mig som beställningsvara om ni är i behov av en nördig julklapp.

Textiltur på Djurgården

Lagom till att lovikkasäsongen förhoppningsvis är över gjorde jag en storleverans till Skansenbutiken på Djurgården.

Passade även på att besöka HV-Skolas öppna hus vilket pågår fredag-lördag. Att kliva in i mina gamla skollokaler fick det direkt att skrika till i kaffetarmen men utöver fika kunde det strosas runt i de hemtama lokalerna och verk av nya elever visades upp. Ettorna hade lagt mycket krut på att ställa ut sina alser men även om det fanns goda ideer märktes det att de bara gått i skolan några månader.

Något som jag verkligen gillade var Mathilda Norbergs ”konväv”- vet inte vad jag annars ska kalla den. På den vävde hon en krage med motiveringen: Varför väva platt för att sy runt. Vad jag förstod hade hon även byggs vävkonen själv och jag har inte sett någon tidigare.

Mathilda Norberg med sin "konväv"

Genom information på HV-skolas hemsida som förövrigt blivit riktigt informativ, har jag fått information om att min gamla utbildning Högre Hemslöjdsutbildningen stöps om och flyttar till Göteborgs universitet. Visst är det tråkigt, särskilt om det i mina öron helt underbart klingande namnet tas bort men jag tror ändå att det är bra att den hamnar under taket på ett universitet. Och jag hoppas att det skall kunna stärka statusen på utbildningen och vidga arbetsmarknaden för de som går ut. Lika underbara lokaler med Skansen som granne och promenadstråk på Djurgården en spottloska bort har jag dock svårt se att de kommande studenterna kommer få.

När elpriset skjuter i höjden

Elpriset rusar och ved i Stockholm har snart samma kilopris som guld. Så vad ska man göra efter att ha eldat upp ungens alla favoritpinnar? Man tillverkar tofflor, det sista desperata halmstrået för att klara elräkningen.

Således har vi nu när andra har gästhanddukar, gästtofflor. Stickade och virkade i restgarner, billigt och man kan ju låtsas att det är för att vara ekochick.

De randiga är personliga favoriter och mönstret hittade jag här, däremot virkade jag med fastamaskor, dels ser det ut så på bilden och enligt mig blir det också snyggare och varmare. De stickade är ett mönster som finns på drops liksom mönstret till de virkade blå.

Längtar ändå efter varmare väder och få sitta med en virkning i solen.

Lovikkasäsongen fortsätter

I mellanstadiet skulle alla sticka lovikkavantar. Mitt starkaste minne är pojken som vägrade om han inte fick blått lovikkagarn, fröken som skaffade fram blått lovikka, pojken som vägrade om han inte fick blå stickor, fröken som skaffade fram blå stickor, pojken som ändå vägrade.

Detta satte sina spår hos mig och säkert hos många fler och fram till dags dato har jag inte stickat lovikka. Men då Svensk hemslöjd frågade om jag kunde sticka upp några par trotsade jag mellanstadieminnena och gjorde slag i saken.

Det var roligare än jag kunde minnas. och gick vansinnigt fort. Nu valkade och ruggade jag dem också traditionsenligt också inuti vilket gjorde att de blev som en fäll, mjukt och gott.

Traditionen med lovikkavanten är för övrigt inte så gammal (allt med mindre än 200år på nacken är nytt i min värld). Det va en tanta i Lovikka som i slutet av 1800-talet fick i uppdrag att sticka ett par varma vantar. De som skulle ha vantarna va inte nöjda med resultatet, tantan tog tillbaka vantarna valkade och ruggade dem. Tveksamt om beställare blev nöjd men andra ville ha dem och de stabbiga varma vantarna föddes. Och alla barn i svenska skolan fick ännu en anledning att bråka med sin slöjdfröken.