Hejdå Skövde

Nu avslutar jag världens bästa jobb som hemslöjdskonsulent för Slöjd i Väst. Lite ledsamt sista dan, men Slöjd i Väst finns ju kvar.

Slöjdkontoret i Helensparken, rätt så pittoreskt

Sen kanske jag ska vara ärlig och säga att jag inte kommer sakna Skövde som stad särskilt mycket. Inte för att jag gett staden någon direkt chans men ändå. Eller okej, backpassen uppför Billingen och löpturerna uppe på Billingen har varit riktigt fina. Och hitta en 2 km backe med så bra lut är omöjligt i Stockholm.

Utsikten då man kommit uppför Billingen har inte heller varit dålig.

Snart ska jag börja på mitt nya jobb i Nyköping och det är mycket nervöst. Det kommer säkert att bli jättekul men också jobbigt och ovant. Fast också väldigt skönt med pendlingsavstånd hem till nya huset vi flyttar till om mindre än en månad!

Textiltur på Djurgården

Lagom till att lovikkasäsongen förhoppningsvis är över gjorde jag en storleverans till Skansenbutiken på Djurgården.

Passade även på att besöka HV-Skolas öppna hus vilket pågår fredag-lördag. Att kliva in i mina gamla skollokaler fick det direkt att skrika till i kaffetarmen men utöver fika kunde det strosas runt i de hemtama lokalerna och verk av nya elever visades upp. Ettorna hade lagt mycket krut på att ställa ut sina alser men även om det fanns goda ideer märktes det att de bara gått i skolan några månader.

Något som jag verkligen gillade var Mathilda Norbergs ”konväv”- vet inte vad jag annars ska kalla den. På den vävde hon en krage med motiveringen: Varför väva platt för att sy runt. Vad jag förstod hade hon även byggs vävkonen själv och jag har inte sett någon tidigare.

Mathilda Norberg med sin "konväv"

Genom information på HV-skolas hemsida som förövrigt blivit riktigt informativ, har jag fått information om att min gamla utbildning Högre Hemslöjdsutbildningen stöps om och flyttar till Göteborgs universitet. Visst är det tråkigt, särskilt om det i mina öron helt underbart klingande namnet tas bort men jag tror ändå att det är bra att den hamnar under taket på ett universitet. Och jag hoppas att det skall kunna stärka statusen på utbildningen och vidga arbetsmarknaden för de som går ut. Lika underbara lokaler med Skansen som granne och promenadstråk på Djurgården en spottloska bort har jag dock svårt se att de kommande studenterna kommer få.

Hemslöjden får sin sedvanliga känga

Suck, som hemslöjdsförespråkare, hemslöjdsutövare och utbildad hemslöjdskonsulent (dock inte utövande) är man van att få sig en släng av sleven.

I Svenska dagbladets kulturdel, 3 mars kritiserar Jasenko Selimovic (FP) kultursamverkansutredningen Spela samman av Chris Heister. Hans främsta kritik riktar sig mot att det inte ställs kvalitetskrav på kulturen. För att få fram sin poäng använder han sig av ett billigt retoriskt knep där han räknar ord och jämför hur många gånger ordet hemslöjd återkommer i utredningen kontra kvalitet, kvalitet 17 och hemslöjd 73. Som att jämföra äpplen och päron. Teater förekommer för övrig över hundra gånger i utredningen och musik över åttio (missade de exakta siffrorna då jag satt och stickade samtidigt som jag läste). Han försöker helt enkelt göra sig billiga poäng, vara putslustig och på ren slentrian ger han sig på det han vet minst om och som i hans öron klingar töntigast, intet nytt där alltså. När det sedan kommer till begreppet kvalitet rekommenderar jag att läsa på om hemslöjdens historia så kanske insikt föds om hur lätt det är att trassla in sig i just sådana begrepp och rent av trilla omkull.

buss på!

I övrigt finns det mycket att önska av kulturutredningen. Och jag förstår remissinstansernas farhågor.

”I remissvaren på Kulturutredningens betänkande har det, bl.a. från vissa kommuner och från konstnärsorganisationerna, rests farhågor om att en ny fördelningsmodell skulle kunna innebära en ökad administrativ börda på främst landstingens och kommunernas kulturförvaltningar. Reformen skulle därmed riskera att bli kostnadsdrivande och inskränka de medel som går till direkt kulturverksamhet”

I vanlig ordning saknas det också insikt och förslag på hur man skall se på de enskilda näringsidkarna.

”Inte heller väntas förslagen direkt påverka små företagens villkor eller sysselsättningen”.

När ska man från politiskt håll inse att en stor del av alla kuturutövare oavsett kvalitet är enskilda näringsidkare som sliter arsle. Som måste var F-skattade för att få skådespelaruppdrag, för att få framföra ett musikstycke, för att få sälja knivar till den lokala butiken eller för den delen stentroll. Oavsett om det är bra eller dålig kultur som skapas av dessa näringsidkare måste villkoren särskilt sett ur ett kulturperspektiv förbättras. För utan dessa små F-skattade kulturutövare skulle det bli rätt fattigt i kultursverige.

Sedan ger utredningen uttryck för att Nämnden för hemslöjdsfrågor skall inkorporeras i någon annan nämnd och att det statliga stöd som går direkt till hemslöjdskonsulenterna skall upphöra, detta kan ge direkta konsekvenser för oss verksamma i eller vid sida av hemslöjden. Istället för att slåss för att det ska vara som det är kanske vi måste slåss för hur viktig hemslöjden är både som näring och hobby samt få människor att inte slentrianmässigt göra sig billiga poänger på vår bekostnad. För nörden är det nya heta och vi äro hemslöjdsnördar. Länge leve nörden!

För övrigt innehåller texten ordet kvalitet 6 gånger och hemslöjd 13 gånger