Upcycling eller downcycling, och vad är avfallstrappan?

De engelska orden upcycling och downcycling används gärna när det talas om återvinning. Vad det betyder tänkte jag förklara här, men jag tänkte även ge er lite information om avfallstrappan, den är nämligen bra att ha koll på om du vill handla mer hållbart oavsett om det är textilier eller annat vi pratar om. 

Så vi börjar med avfallstrappan, eller prispallen om ni föredrar att kalla den så.

• Högst upp på trappan och alltså bäst för miljön är att förebygga – alltså handla mindre, och ta hand om sina grejer.
• Tvåa är att återanvända – alltså byta grejer med en kompis, handla second hand eller göra om till något nytt.
• Trea är det vi gör när vi går med våra påsar till närmaste återvinningsbehållare och slänger i plast, glas, kartong och annat. Och det materialet (förhoppningsvis) blir nytt material.
• Fyra är när vi bränner sopor, vilket inte är bra men i alla fall ger värme, om det sker i ett värmeverk. Och som de flesta vet så importerar vi sopor för att elda i våra värmeverk.
• Sist och absolut sämst är när något hamnar på deponi – alltså på soptippen. I Sverige hamnar det mesta däremot oftast i förbränningsugnar.

Värt att notera är att steg tre är det som oftast lyfts vid tal om textilkonsumtion och återvinning. Och frågan är om vi har tid och råd (jordens resurser) att nöja oss med att vidta åtgärder som ligger på bronsplats, när minska konsumtionen och återanvända är mycket bättre?

Up- eller downcycling
Handlar om vad vi gör av gamla grejer. Om de kan omvandlas till något av högre eller lika högt värde så kallas det upcycling men om det istället blir något arv lägre värde så kallas det downcycling. Exempelvis så är det upcycling om någon använder gamla plagg och syr ett lapptäcke av det. Och när textilier blir till isolering är det downcycling.

Här nedanför har jag ett eget exempel på upcycling – min mans älskade luvtröja (i ull) hade gått sönder så mycket att jag inte tyckte det fanns anledning att laga. Men tyget är mjukt och varmt och ylletyg är dyrt att köpa. Så jag sydde en ny luvtröja av den gamla. Alltså samma plagg men några (många) storlekar mindre.

 

Annons

Jag är stolt över att ha introducerat svensk ull för FilippaK och Röjk

Svensk ull används i alldeles för liten utsträckning. Stordelen slängs faktiskt. Samtidigt som vi importerar ull. En ekvation som i mina ögon inte går ihop. Därför behövs en förändring, och det är på gång.

Att svensk ull inte används beror på flera saker. Dels att vi inte har gigantiska fårbesättningar  – där ullen kommer att få liknande egenskaper, att de flesta fårägare har fåren för köttets skull, att många fårägare inte riktigt vet hur de ska klippa och ta hand om ullen, men framför allt för att det inte finns något system eller ekonomiskt incitament för fårägare att förädla ullen.

För att förändra och öka användning av svensk fårull var jag, i min gamla yrkesroll som textilexpert på Sveriges Konsumenter, med och skapade ett branschmöte mellan fårägare, ullförädlare och de i branschen jag trodde skulle vara intresserade. Det föll väl ut för både FilippaK och Röjk ligger nu i startgroparna för att börja använda svensk ull. Och det är faktiskt min förtjänst.

På fåravelsförbundet arbetar Claudia Dillman som ull- och skinnansvarig. Hon är en fantastisk kvinna som kan allt du behöver veta om ull, och lite till. Hon har egna får och känner hur många fårägare som helst. Men hon visste inte vilka företag som var lämpliga att kontakta för att få in den svenska ullen i större produktion. Där kom jag in, jag vet att både FilippaK och Röjk arbetar aktivt och seriöst med miljöfrågan, så jag såg till att de kom till branschmötet. Och det går framåt, de första plaggen tillverkade av svensk ull tror både FilippaK och Röjk ska finnas ute i butik till nästa höst. Något som TT skrivit om.

Att jag hade koll på att FilippaK är långt framme när det gäller textil hållbarhet är inte särskilt konstigt, de är ganska stora och alltid med i sammanhang där det pratas textil hållbarhet. När det gäller Röjk så är det ett betydligt mindre märke som säljer friluftskläder och anledningen till att jag hade koll på dem är att jag är en frilufts- och löpnörd. Röjk är också ett märke jag vill slå ett slag för, eftersom de tänker hållbarhet i alla led. Och grundaren Jan Betros är en av de mest kunniga personer om vilket avtryck vår textilproduktion gör på miljön jag någonsin träffat. Så ska du utan dåligt samvete köpa på dig en ny friluftsjacka eller ett nytt underställ gör det från Röjk.

(PS: Jag är inte sponsrad av någon.)

Dags för ett nytt kapitel i livet

Under de senaste åren har jag arbetat som textilexpert och utställningskoordinator på Sveriges Konsumenter. Och i min roll som det har jag också drivit bloggen Gröna Trådar – där jag skrivit om textil ur ett miljö- och etiskt perspektiv. Nu avslutar jag min anställning där för att gå vidare i livet med andra saker. Samtidigt har jag byggt upp en läsarbas och ett nätverk genom mitt bloggande och det är inte något jag helt vill släppa, så jag kommer att fortsätta blogga om textil och miljö här istället.

Det jag ska gå vidare med i livet är slöjden – den har jag aldrig lagt av med men nu kommer delvis mitt fokus att ligga där. Jag kommer nämligen att börja arbeta som hemslöjdskonsulent med inriktning textil i Skånelän. Mer av vad det innebär kommer jag att återkomma till. Men jag kommer inte att lämna den textila hållbarheten och glömma all kunskap jag tillskansat mig under de senaste åren – jag kommer att fortsätta arbeta med textilhållbarhet som föreläsare och konsult fast på frilans basis.

När det gäller slöjd så måste jag också tillägga att slöjden har miljötänket inbyggt och att hemslöjdsrörelsen är en miljörörelse (utan att riktigt veta om det). Slöjd handlar nämligen om att se till vilka resurser som står framför en, se värdet i de ting och prylar du har, laga och förstå värdet i saker andra har skapat. För om du själv någon gång virkat en halsduk, vet du att det är fullständigt orimligt att en virkad halsduk på en butikskedja kostar 159 kronor.

Välkommen hit!

Fårfällan

Har skrivit ett nytt inlägg på min jobb-blogg. Det handlar om fårfällar och en del av problematiken runt det. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, nu är det anpassat för att folk ska orka läsa. Läs det gärna här.

Fårfällen min lilla unge har på bilden och i vagnen är tovad av Erik Torstensson. Det känns bra.

Med tanke på allt

Huspyssel

Finns en massa vi skulle behöva fixa på vårt hus. Och det mest akuta kan ju till synes vara en trappa men en lär sig leva med det som är. Vi är just nu mest i fasen fixa saker när det utgör direkt livsfara för bäbis.

Annars har mitt krut legat på vår framsida. Den var inte rolig. Förra sommaren en grå-brun gräsmatta som under renovering förvandlades till leråker som stod sig hela hösten, vintern och en bit in på våren.

Enligt grannarna kunde INGET leva på vår framsida. Min mission blev att bevisa dem fel. Jag kastade ut en massa sten som vi hade liggandes, Ölandssten och annat. Fukt samlas ju som bekant gärna runt/under stenen och växterna får i alla fall lite skugga. Sen förodlade jag mängder av växter som skulle tåla hur varmt, torrt och dålig jord som helst. När jag planterade ut dem visade det sig dock att det var på tok för lite och hela min plan om mörkrött och orange gick om intet. Istället har jag petat ner allt jag hittat som eventuellt ska kunna funka. Har fraktat hinkvis med växter från mamma och syster i Hälsingland och grävt upp kärleksört hos grannen. Sen har jag inte kunna låta bli att köpa en del också. Som den här gula röllekan.

Och den här mörka kärleksörten.

Största växten är annars solrosen. Vilken självsått sig och kanske ser lite tokig ut men allt som lever på vår framsida får vara kvar!

Annat som självsått sig är tomat. Någon tokig sort men det fungerar bättre här än i tomatlandet i år. Mest för att nån tjuvens unge har gått bärsärk i mitt tomatland.

Jätteverbenan och jättevädden har jag fått av min syster som är helt grym på att få saker att växa.

Framsidan är annars mitt största konversationsämne med pensionärsgrannarna. De (flera par) älskar att gå förbi och ge förtjusta utrop över att jag fått något att leva.

 

Lite trädgård

Framsidan till vårt hus lämnar mycket mer att önska. Först var det en snustorr grå ”gräsmatta”. Sedan förvandlades den till upplag för rivningsmaterial för att sedan grävas om till en lergrop. Läget är tokvarmt i söder och det finns ingen chans i världen att det kommer växa en grön gräsmatta där. Något som stod ännu mer klart då jag grävde runt, och muren visade sig vara gjuten extra bred ca 20 cm ned, viker innebär att det på stora områden bara är 20 cm jord att leka med. För att inte tala om hur torrt det blir ovanpå oljecisternen, vilken vi äntligen sanerat och tagit ur bruk.

Nu försöker jag mig på en ny variant. Har spritt ut en massa sten och hoppas att växter som malört, backtimjan, orangebinka, fagertrav och bergsnarv ska få fäste.

Mycket fulare än det var förra året tror jag inte att det kan bli. Men även om jag lyckas med min plan tror jag att det kommer att ta ett par år innan det kan bli fint.

En odlingslåda hann jag med att snickra i helgen samtidigt som jag försökte roa bäbis som bara ville äta jord och mossa. Glaset är från en dusch vi hade i källaren under renovering och virket var kvar efter byggarna dragit runt, ibland är det bra att spara.

I odlingslådan hoppas jag få till en primörsådd till helgen.

Blöjrumpa

Jag viker tygblöjor vid tid över. Vi (eller för att vara korrekt, jag) har tygblöjor till vår bäbis. Min sambo tycker det är för krångligt och äckligt? Han tycker också att hon blir väldigt stor och rund av tygisarna. Det blir hon. Det tycker jag är gulligt.

Jag vill ha tygisar av flera anledningar. Dels för att engångsblöjor bygger enorma sopberg. Miljöpåverkan är stor både vid tillverkning och avfallshantering. Ekonomiskt, det blir helt enkelt billigare med tygisar och de känns som att jag kan lägga min föräldrapenning på roligare saker än bajsuppsamlare och sophämtningsavgift. Fast främst vill jag inte att vår bäbis ska sitta i ett kemikalie-expriment 24h om dygnet. Engångsblöjor innehåller enorma mängder av spännande kemikalier och det är inte länge sedan hormonstörande ämnen upptäcktes i ett stort blöjmärke som börjar på P.

Sen är det så att barn som använder tygisar generellt sätt blir torra tidigare. För när de stora blöjmärkena kämpar för att blöjan skall vara så torr som möjligt blir faktiskt tygisar just blöta. Och det är ju som alla vet inte kul att vara blöt, då bättre att hålla sig. Och just i att barnen blir torra fortare ligger den allra största miljö- och pengavinsten. Men visst en får vara lite mer uppmärksam och byta oftare än om hon haft engångisar.

Vi har vikblöjor från Imse Vimse och det är det jag tycker fungerar bäst. Det blir visserligen de största blöjorna i alla fall på en så pass liten bäbis som vi har. Det tar också mest tid. Fast jag brukar passa på att vika när hon ligger och luftar på skötbordet. Vikblöjorna torkar dock snabbast. Kan användas längst, bara blöjbyxorna som behöver bli större. De tar mindre plats i tvätten och framför allt läcker de inte. Och tyvärr tycker jag inte allt-i-ett blöjan från Imse Vimse fungerar särskilt bra. Jag tycker inte den tål mycket kiss alls innan den börjar läcka. Sen torkar den väldigt långsamt, och så här på hösten utan torkskåp är snabbtorkande viktigt. Nu har jag dock sytt extra ilägg av en gammal frottehandduk och den enda gång hon haft det har det fungerade det bättre.

Fast jag är inte tygis-taliban, fast ibland önskar jag att jag vore. Bäbis har oftast engångs på natten och om vi ska iväg till något eländigt ställe på dan. Fast då försöker vi använda det stora märket som är svanenmärkt och jag känner mig sur över att Änglamark slutat med blöjor.

Om mina inlägg här på bloggen känns rörigare än vanligt så kanske, kanske det kan bero på att de skrivs någon gång mellan 2 och 5 på natten då jag ändå sitter uppe med en hungrig.

Vimplar istället för gardiner

Häromdagen då jag tog en promenad i området såg jag något fint. I ett fönster hängde det vimplar istället för gardiner. Så lagom till påsk ville inte jag vara sämre. Gillar också att jag fått användning av det gamla, mycket tunnslitna 70-talstyget med ankor, hus, blommor, kyrkor och parker på. Det var i på tok för dåligt skick att vara något annat än ögonfröjd.
Blev så till mig av vimpelklippande att min vimpelrad blev alldeles för lång för fönstret. Så nu får en del hänga utmed kanten.

Nu ser det ut som vi har fest alla dagar!

Bollarna kommer till användning

Alla dessa tovade bollar måste jag ju göra ngt av. För ett tag sedan hittade jag fina grytunderlägg av tovade bollar på Designtorget. Att jag är en härmapa är alltså huvudorsak till att jag tovat alla bollar.

I går var det i alla fall dags att sy ihop dem.

Två varianter blev det. En med de lite större bollarna och en med de mindre.

Så nu slipper vi använda våra korkunderlägg, införskaffade på Ikea 1998.