Laga jeansen framför tv:n

Att förlänga livet på de plagg du har i garderoben är bäst ur ett miljöperspektiv. Det spelar ingen roll hur många certifieringar och märkningar en ny textil har, den är ändå ny och påverkar miljön. 

Så här i mellandagsreatider kan det vara klokt att se över sin garderob och fråga sig om du verkligen är i behov av en ny skjorta eller ett par glittriga jeans. Och istället för att använda tid till att stå i vinterkläder och svettas inne på överfulla varuhus, och trycka in dig i minimala provhytter kan det vara klokt att sätta tänderna i lagningshögen. För jag tror nog att du som jag har en hög med trasiga kläder, som ibland bara behöver ett par stygn (ibland lite mer kärlek) för att bli brukbara igen. Och till skillnad från det nya plagget, som du svettas till dig på rean, så är dina gamla byxor billigare, bättre för miljön och du vet redan att du älskar dem.

Jag lagar numer alltid jeans för hand, helst framför tv:n. Jag tycker nämligen att det är för bökigt att trycka in jeansskrev i symaskinen också går alltid symaskinsnålen av. Så istället lagar jag för hand, och det är mycket roligare och blir bättre. Jag brukar laga med lappar och förstygn inspirerat av sashiko. Sashiko är japanska och betyder många små stygn och bara en googling bort finns det fantastiska lagningar och intrikata mönster skapade med den tekniken.

Och det är en väldigt enkel teknik, som du lätt kan använda för att laga dina favoritbyxor.

Du behöver:

• Lapp att laga med
• Synål
• Hellst broderi- eller lintråd, men sytråd går också bra

Så här gör du:

• Tråckla eller nåla fast lagningslappen på bak- eller framsidan (beroende på hur du vill att det ska se ut)
• Sy fast lappen med rader av förstygn parallellt med hålet. Sy sedan rader av förstygn åt andra hållet.
  
• Lagat!

Naturligtvis kan du sy spännande mönster med förstygn. På mina byxor har jag dock bara sytt fram och tillbaka. Blev ganska snyggt ändå tycker jag.

 

Annons

Schystare julshopping

Lite sent med tips på hur du ska handla schysstare inför julen men, men här kommer i alla fall min lista på hållbarare val inför julshoppingen:

• Ge inte bort så många klappar. Blir det för mycket försvinner det som är bra i mängden.
• Försök hitta klapparna second-hand
• Ge en upplevelse (Hey barnpassning!)
• Ge bort något du gjort själv (men lägg inte ribban för högt)
• Ge bort något mottagaren verkligen vill ha (Hey barnpassning, igen!)
• Ge bort något ätbart – gärna något du gjort själv
• Ge bort något tillverkat i bra material och där tillverkaren har schyssta villkor

Jag tycker om att ge bort julklappar och jag tycker också att det är kul att få. Mest tycker jag om att ge bort saker jag gjort själv och jag uppskattar även att få sådant. Och förutom att dra ner på konsumtionen runt jul och försöka handla secondhand så tycker jag att det är okej att uppmuntra att ge bort saker du gjort själv. Men det är verkligen ingenting som är stressbefriat.

Jag har sedan jag var riktigt liten alltid gett bort egentillverkade saker och ibland har det varit väldigt ambitiösa projekt. Vi pratar lapptäcken, 2,5 meter långa dukar i daldräll, uppsättningar handtryckta gardiner eller stickade koftor i intrikata mönster. Och jag är duktig på handarbete, riktigt duktig faktiskt och de saker jag gör brukar hålla hög kvalitet. Men att vara bra på något har också gjort att jag drivit mig själv alldeles för hårt. ALLA skulle få egentillverkade saker av hög kvalitet som krävt lång tid och stor handaskicklighet. Och jag vet inte hur många julnätter jag suttit uppe hela natten för att sy de sista sömmarna och fästa de sista trådarna. Och ju mer familjen växt dels genom att jag själv skaffat man och barn men också för att mina syskon gjort det samma har mängden klappar ökat. Så jag är glad att mina syskon för några jular sedan sa stopp för julklappar vuxna emellan.

Men jag tycker fortfarande att det är jätteroligt att tillverka klappar till jul och nu är det full verkstad till mina barn. Och hon som är fem är inte sen med att lägga in exakta beställningar på vad hon vill ha. Hon är förövrigt precis som jag och har (med viss hjälp) designat och sytt en klänning som lillasyster ska få i julklapp.

Jag hoppas dock att jag ska kunna hålla mig i styr. För det är alldeles för roligt att både göra och handla till barnen. Men visst, nu sitter jag här i sista stund och mönsterstickar en kofta och har precis ”snott” ihop en nyckelpiga.

Men jag avslutar med att slå ytterligare ett slag för second-hand. Förra julen fick mina barn bara julklappar som var inhandlade secondhand, av sina kusiner. Och de blev inte mindre glada för det och jag blev JÄTTEGLAD när min syster sade det och jag uppskattade plötsligt barnens klappar ännu mer. Så alla ni som ryggar för att köpa gammalt till era nära och kära gör inte det, de kanske blir gladare eftersom det kräver lite mer arbete med att hitta rätt sak.

 

Svart fredag

Julhandeln förväntas öka 3 procent och uppgå till en summa av nästan 80 miljarder.  Och vi i Sverige fortsätter konsumera oss mot ruinens brant och tycks inte bli särskilt avskräckta av det faktum att vi handlar som att vi hade mer än fyra jordklot att tillgå (och var enda unge fattar ju att vi bara har ett). Och idag är det Black Friday då konsumtionshetsen når sitt klimax. 

Och ni har nog redan fattat, jag gillar inte Black Friday eller superreor som ska få oss att köpa onödigt skit överhuvudtaget. Men det finns motrörelser mot Black Friday, En köpfridag (Buy nothing day) eller Naturskyddsföreningens kampanj Jag köper det inte. Och det är jättebra med motrörelse mot det hysteriska handlandet, samtidigt så känner jag mig lite kluven. Inte inför det faktum att vi måste minska vår konsumtion utan för att motrörelserna kan kännas väldigt medelklassiga. Jag menar att det är lätt för mig, tillhörande medelklassen att avstå att handla på en rea – jag har ju faktiskt råd att handla andra dagar också. För risken finns att vi shamear den ensamstående föräldern, som räknat dagarna till Black Friday för att ha råd att inhandla en ny spis (eftersom den gamla varit trasig sedan oktober) eller fattigpensionären som ser sin chans att äntligen ta sig råd med ett par nya skor.

För det är faktiskt vi med pengar som försatt oss i den här situationen, det är vi som handlar för mycket, det är vi som reser för mycket och det är vi som försöker svära oss fria från våra Thailandsresor med att källsortera kartongerna från vår ekologiska mjölk.

Jag säger inte att vi ska sluta källsortera eller köpa ekologiskt, utan att vi ska se över vår konsumtion ALLA dagar. Och jag tycker tyvärr att hållbarhetsrörelsen många gånger saknar klass- och landsbygdsperspektiv. Och någon dag i framtiden – när jag känner mig på humör kanske jag skriver mer om klass och om lantisen som alltid sitter på min axel och viskar i mitt öra: glöm inte dina rötter.