Håller bomullen sämre idag?

Det är inte ovanligt att jag hör uttalandet att bomullen håller sämre idag än förr. När förr nu börjar räknas, för 10, 20 eller 50 år sedan? Men jag måste faktiskt ge dem som uttalar sig så kategoriskt rätt. Bomull är generellt sämre idag än för låt oss säga 40 år sedan. 

Men varför är då bomullen idag av sämre kvalitet? Jo, det beror främst på spinningsmetoden. För att bomullen (eller någon annan textilfiber) ska kunna bli tråd så behöver den spinnas. Om du besökt Skansen, en hembygdsgård eller annat har du säkert sett en slända eller en spinnrock och det var så textilfibrer spanns fram till industrialiseringen började med utvecklingen av Spinning Jenny.

Efter Spinning Jenny utvecklades spinningmaskinerna och så kallad ringspinning var fram till 1970-talet det vanliga sättet att spinna bomull på. Men 1963 uppfanns rotorspinning, även kallad open-end-spinning. Och den typen av maskin har möjlighet att spinna kortare bomullsfibrer i en snabbare och mindre arbetsintensiv process. Mer av bomullen kan också tas om hand (än i ringspinning) och dessa faktorer gjorde att maskinen blev en stor succé. Och snabbt blev den vanligaste inom industrin.

Vi i textilsfären pratar gärna om fiberlängder. Alltså hur lång en fiber är när den spinns till en tråd. Och desto längre en fiber är desto högre kvalitet får slutprodukten. En lång fiber håller helt enkelt mycket bättre.

Av ekonomiska skäl är rotorspinning (open-end) idag det vanligaste sättet att spinna tråd av bomull. Men de kortare fibrerna gör att kvaliteten är sämre än på textil spunna innan rotorspinning tog över. Så därför är bomullsprodukter idag generellt av sämre kvalitet än för ungefär 40 år sedan.

Men är då alla nya bomullstextilier av dålig kvalitet? Nej, det finns fortfarande de som ringspinner och det är inte bara spinningen som avgör hur hög kvalitet det blir. Även vilken sorts bomull det är i grunden spelar roll. Det finns flera sorters bomull varav den vanligast förekommande idag är Gossypium hirsutum, kallas även Mexikansk bomull, ungefär 90 procent av all bomull som odlas i världen är av den sorten. Men tillexempel har den egyptiska bomullen* längre fibrer än den mexikanska, vilket gör att tyger av egyptisk bomull kan hålla längre.

Trådtätheten i ett vävt tyg eller hur tätt ett tyg är stickat spelar också in i hur lång livslängd en bomullsvara kan ha. Håll upp ett billigt lakan från valfritt jättevaruhus mot ljuset, så kommer du se att det är tunnvävt jämfört med lakan från 50-talet hittade på secondhand.

Så bomull är faktiskt sämre idag än förr – beroende på när vi anser är förr. Och att bomullsplagg och andra varor ofta är av så låg kvalitet spelar roll eftersom det gör att produkterna får kortare liv och många gånger inte duger på en second handmarknad.

* Egyptisk bomull är egentligen inte sprungen från Egypten utan från Nordamerika, som fram till 1861 var största exportör av den sortens bomull. Under amerikanska inbördeskriget (1861-65) tog Egypten över som största producent och därför benämns den än idag som egyptisk även om det mesta av bomullen som odlas i Egypten idag är av en annan inte lika långfibrig sort. Den långfibriga egyptiska bomullen utgör bara några få procent av världens bomullproduktion.

Annons

Ull, nedbrytningsbart och unikt – eller?

Nytt år och födelsedag gör att jag känner pressen, att det nu ska utföras stordåd något som snarare gör att jag blir svårstartad än får lust att ta nya friska tag. Därav min tystnad sedan december. Men egentligen är det inte särskilt stor skillnad på den 31 december och den första januari. För att inte få ångest inleder jag året sent med något som för mig känns enkelt. Lite materialkunskap. Och för enkelhetens skull väljer jag ull.

Ull är ett naturmaterial och en av dess egenskaper som ofta lyfts positivt är att materialet är nedbrytningsbart, alltså att materialet går att kompostera. Och visst, ull är nedbrytningsbart. Men det gäller faktiskt ALLA naturmaterial exempelvis bomull, lin, rami, silke alltså alla material som inte är syntet. Så särskilt unikt att ull kan brytas ned skulle jag inte säga att det är.

När det lyfts att ull är nedbrytningsbart glöms det också gärna bort att när något bryts ned så efterlämnar det även ämnen ullen blivit behandlad med. Så även om ullen bryts ned så kan mindre trevliga restämnen som finns i textilen hamna i naturen. Till exempel är superwashbehandlad ull väldigt vanligt. Det innebär att ullen är behandlad med kemikalier och kanske även ”doppad” i plast, detta för att fibern ska förlora sin tovningsegenskap. Jag ser ett stort användningsområde för produkter tillverkade av superwashbehandlade plagg, men att saluföra dem under parollen att ull är nedbrytningsbart känns ganska skevt. För visst kommer själva ullen att brytas ned men var sjutton tror ni plasten som skapar superwashhöljet kommer att ta vägen. Jo den kommer inte brytas ned utan hamnar i vår miljö. Och samma sak gäller om det återfinns farliga kemikalier i ylleplagget.

Kontentan är alltså att ull precis som alla andra naturmaterial är nedbrytningsbart. Och att ett material är nedbrytningsbart inte nödvändigtvis behöver betyda att det för den sakens skull är lämpligt att kompostera – det kommer an på processer och behandlingar textilen gått genom.

Så nu kickar jag igång 2019, någon måste vara sist.

 

Laga jeansen framför tv:n

Att förlänga livet på de plagg du har i garderoben är bäst ur ett miljöperspektiv. Det spelar ingen roll hur många certifieringar och märkningar en ny textil har, den är ändå ny och påverkar miljön. 

Så här i mellandagsreatider kan det vara klokt att se över sin garderob och fråga sig om du verkligen är i behov av en ny skjorta eller ett par glittriga jeans. Och istället för att använda tid till att stå i vinterkläder och svettas inne på överfulla varuhus, och trycka in dig i minimala provhytter kan det vara klokt att sätta tänderna i lagningshögen. För jag tror nog att du som jag har en hög med trasiga kläder, som ibland bara behöver ett par stygn (ibland lite mer kärlek) för att bli brukbara igen. Och till skillnad från det nya plagget, som du svettas till dig på rean, så är dina gamla byxor billigare, bättre för miljön och du vet redan att du älskar dem.

Jag lagar numer alltid jeans för hand, helst framför tv:n. Jag tycker nämligen att det är för bökigt att trycka in jeansskrev i symaskinen också går alltid symaskinsnålen av. Så istället lagar jag för hand, och det är mycket roligare och blir bättre. Jag brukar laga med lappar och förstygn inspirerat av sashiko. Sashiko är japanska och betyder många små stygn och bara en googling bort finns det fantastiska lagningar och intrikata mönster skapade med den tekniken.

Och det är en väldigt enkel teknik, som du lätt kan använda för att laga dina favoritbyxor.

Du behöver:

• Lapp att laga med
• Synål
• Hellst broderi- eller lintråd, men sytråd går också bra

Så här gör du:

• Tråckla eller nåla fast lagningslappen på bak- eller framsidan (beroende på hur du vill att det ska se ut)
• Sy fast lappen med rader av förstygn parallellt med hålet. Sy sedan rader av förstygn åt andra hållet.
  
• Lagat!

Naturligtvis kan du sy spännande mönster med förstygn. På mina byxor har jag dock bara sytt fram och tillbaka. Blev ganska snyggt ändå tycker jag.

 

Svart fredag

Julhandeln förväntas öka 3 procent och uppgå till en summa av nästan 80 miljarder.  Och vi i Sverige fortsätter konsumera oss mot ruinens brant och tycks inte bli särskilt avskräckta av det faktum att vi handlar som att vi hade mer än fyra jordklot att tillgå (och var enda unge fattar ju att vi bara har ett). Och idag är det Black Friday då konsumtionshetsen når sitt klimax. 

Och ni har nog redan fattat, jag gillar inte Black Friday eller superreor som ska få oss att köpa onödigt skit överhuvudtaget. Men det finns motrörelser mot Black Friday, En köpfridag (Buy nothing day) eller Naturskyddsföreningens kampanj Jag köper det inte. Och det är jättebra med motrörelse mot det hysteriska handlandet, samtidigt så känner jag mig lite kluven. Inte inför det faktum att vi måste minska vår konsumtion utan för att motrörelserna kan kännas väldigt medelklassiga. Jag menar att det är lätt för mig, tillhörande medelklassen att avstå att handla på en rea – jag har ju faktiskt råd att handla andra dagar också. För risken finns att vi shamear den ensamstående föräldern, som räknat dagarna till Black Friday för att ha råd att inhandla en ny spis (eftersom den gamla varit trasig sedan oktober) eller fattigpensionären som ser sin chans att äntligen ta sig råd med ett par nya skor.

För det är faktiskt vi med pengar som försatt oss i den här situationen, det är vi som handlar för mycket, det är vi som reser för mycket och det är vi som försöker svära oss fria från våra Thailandsresor med att källsortera kartongerna från vår ekologiska mjölk.

Jag säger inte att vi ska sluta källsortera eller köpa ekologiskt, utan att vi ska se över vår konsumtion ALLA dagar. Och jag tycker tyvärr att hållbarhetsrörelsen många gånger saknar klass- och landsbygdsperspektiv. Och någon dag i framtiden – när jag känner mig på humör kanske jag skriver mer om klass och om lantisen som alltid sitter på min axel och viskar i mitt öra: glöm inte dina rötter.

Jag är stolt över att ha introducerat svensk ull för FilippaK och Röjk

Svensk ull används i alldeles för liten utsträckning. Stordelen slängs faktiskt. Samtidigt som vi importerar ull. En ekvation som i mina ögon inte går ihop. Därför behövs en förändring, och det är på gång.

Att svensk ull inte används beror på flera saker. Dels att vi inte har gigantiska fårbesättningar  – där ullen kommer att få liknande egenskaper, att de flesta fårägare har fåren för köttets skull, att många fårägare inte riktigt vet hur de ska klippa och ta hand om ullen, men framför allt för att det inte finns något system eller ekonomiskt incitament för fårägare att förädla ullen.

För att förändra och öka användning av svensk fårull var jag, i min gamla yrkesroll som textilexpert på Sveriges Konsumenter, med och skapade ett branschmöte mellan fårägare, ullförädlare och de i branschen jag trodde skulle vara intresserade. Det föll väl ut för både FilippaK och Röjk ligger nu i startgroparna för att börja använda svensk ull. Och det är faktiskt min förtjänst.

På fåravelsförbundet arbetar Claudia Dillman som ull- och skinnansvarig. Hon är en fantastisk kvinna som kan allt du behöver veta om ull, och lite till. Hon har egna får och känner hur många fårägare som helst. Men hon visste inte vilka företag som var lämpliga att kontakta för att få in den svenska ullen i större produktion. Där kom jag in, jag vet att både FilippaK och Röjk arbetar aktivt och seriöst med miljöfrågan, så jag såg till att de kom till branschmötet. Och det går framåt, de första plaggen tillverkade av svensk ull tror både FilippaK och Röjk ska finnas ute i butik till nästa höst. Något som TT skrivit om.

Att jag hade koll på att FilippaK är långt framme när det gäller textil hållbarhet är inte särskilt konstigt, de är ganska stora och alltid med i sammanhang där det pratas textil hållbarhet. När det gäller Röjk så är det ett betydligt mindre märke som säljer friluftskläder och anledningen till att jag hade koll på dem är att jag är en frilufts- och löpnörd. Röjk är också ett märke jag vill slå ett slag för, eftersom de tänker hållbarhet i alla led. Och grundaren Jan Betros är en av de mest kunniga personer om vilket avtryck vår textilproduktion gör på miljön jag någonsin träffat. Så ska du utan dåligt samvete köpa på dig en ny friluftsjacka eller ett nytt underställ gör det från Röjk.

(PS: Jag är inte sponsrad av någon.)

Lin ska inte torktumlas

Det finns kläder och textilier så det räcker och blir över i alla fall under min livstid, så jag tycker inte att vi behöver handla nya saker i tyg. Och om det ska handlas är alltid second-hand att föredra. Men ibland faller även jag för frestelsen och då försöker jag handla något som gjort så liten skada som möjligt vid produktion och som jag planerar att använda i en mindre evighet. Och om du handlar något nytt så är det minst dåliga för miljön att välja något som du kan använda länge och sedan sköta om det på ett sätt som gör att det håller länge.

Därför gör det mig rent ut sagt förbannad när jag läser tvättråd om att textilier gjorda av lin ska torktumlas – DET SKA DE INTE! Och jag har fått flera exempel på när butikskedjor uppmanar till torktumling, eftersom linnetextilen då blir mjukare. Och att torktumling gör textilen mjuk stämmer, men det beror på att tyget förstörs snabbare – tänk hur mjuka dina gamla älskade jeans är precis innan de faller helt sönder och samman. Cynikern i mig tänker att de uppmanar till att misshandla textilierna så att vi ska köpa nytt fortare (och de tjäna mer pengar) och översittaren i mig säger att de bara är helt okunniga.

Lin är ett fantastiskt material som rätt skött kan hålla i generationer. Lin är en fiber som är stark när den är våt med spröd när den är torrt, och därför är det absolut bästa att blötlägga dina linnekläder innan tvätt (det orkar jag inte alltid). Men linets fibrer bryts lätt när textilen är torr och därför ska man inte torktumla – fibrerna kommer att brytas och textilen hålla mycket, mycket kortare än om du hängtorkar.

När jag köper nya saker tycker jag om att få en ordentlig (och korrekt) genomgång i hur jag bäst tar hand om produkten, sedan kanske jag inte har tid eller ork men det är en annan sak. Här kan du läsa en bra genomgång på hur du tar hand om dina linneprodukter.
Jag föll alltså för frestelsen och inhandlade nya handdukar till badrummet från Växbo lin. Och när du handlar från dem finns det en bra beskrivning på hur du bäst tar hand om dina handdukar och en beskrivning av var och hur deras tillverkning sker. Det är så saker säljer till mig. Och visst blev det ganska många fler pengar än om jag roffat åt mig fem handdukar på närmsta stormarknad. Men dessa kommer inte att torktumlas och användas lääääänge.
(Att jag är född och uppvuxen i grannbyn till Växbo kan också bidra till min vurm för det här företaget.)

Klädbyte

I helgen var det klädbyte på en massa platser runt om i Sverige. Jag tog mig lite längre ut i förorten (ändå gångavstånd) till Blackeberg.

Blackeberg ett risigt förortscentrum i betong, med många lediga företagslokaler och mest känt för att John Ajvide Lindkvists, Låt den rätte komma in utspelar sig där. Så döm om min förvåning när kön till inlämningen ringlade sig lång. Det där med klädbyte verkar ha blivit populärt!

Jag lämnade in fyra plagg och kom åter med ett. En kjol, som jag tippar är slutet av 70 eller början av 80-talet (av lapparna att döma). Jag lade dock upp den, då vadlång inte är min bästa längd på kjol.
Är ganska nöjd över att antalet plagg i garderoben sammanlagt minskade.  Och lillskrutt fick något nytt att prova.

Nästa klädbyte jag kommer att vara med på är det som det projekt, Stilmedveten, som jag arbetar på anordnar. Då blir det klädbyte på Kulturpunkten på Gottsunda Kulturhus i Uppsala den 2:a maj. Då kommer man även att kunna lämna in accessoarer och då blir det nog till att byta bort lite väskor.

Nya bloggen om textilhållbarhet

Nu börjar jag blogga i mitt jobb, för Sveriges Konsumenter. Bloggen heter Gröna trådar och ni hittar den här. Där kommer jag att fokusera på miljö-, konsument- och etiska frågor inom det textila området. Ett visst småbarnsföräldersperspektiv kommer det också att bli.

Första inlägget handlar om kemikalier i plasttryck. Och tanken är att det ska komma ett inlägg i veckan.

Jag kommer dock finnas kvar här och skriva om slöjd, saker jag gör och lite ditten och datten. På bilden har lillskruttan på sig en klänning som jag äntligen fått ihop av ett tyg jag handlade i början av året. Hon gillar den jättemycket det finns ju ugglor, fjärilar, kaniner och rådjur på den.

Lappat och lagat

Jag försöker verkligen hinna med att göra och hitta grejer att skriva om här på bloggen. Men det går liksom inte riktigt. Snart är det premiär för utställningen jag koordinerar, redan den 31:a oktober. Då är vi i Stockholm och allt ska ordnas där, sen åker vi raskt till Malmö och allt ska ordnas där. Det är roligt, jätteroligt och jag tror vi når ut och att det blir bra.

Nu när jag arbetar med textilier ur ett hållbarhetsperspektiv har jag som tidigare var dryg och skulle påpeka allt, blivit ännu värre. Motståndet att svänga ner på HM och köpa strumpor till hela familjen (det behövs vi lever alla med stora hål) har blivit ännu större för att inte tala om motståndet för att inhandla ett par jeans eller en ny tröja. Det finns ju så mycket kläder och textilier, jag behöver inte mer. Detta har dock medfört att jag lagat mina gamla jeans, som låg i lapplådan. De som jag tidigare betraktade som så trasiga att de bara dög till mattrasor och lappar till andra byxor.

Och gudars vad mycket lappar det blev.

Förrutom att lappa rumpan full blev knäna på mina gamla favvisar barnanpassade med prickigt tyg fastsatt med sashiko. 

Nu är jag med två par byxor i alla fall!

Textilåtervinning

Här är en hög med kläder. Mellan 14 och 15 kilo, alltså så mycket textilier som varje svensk konsumerade 2010. För att förtydliga alla svenskar, inräknade gamla, bäbisar ALLA. Fatta mycket textil, eller närmare bestämt 132 000 ton.

Till min glädje läste jag för ett tag sedan att textilkonsumtionen minskat en aning minns inte med hur mycket men en aning samtidigt hade second-hand-handeln gått upp. Det är ju åt rätt håll men det finns mycket kvar.

Och äntligen händer det lite på det politiska planet:

På torsdagen kommer regeringen att fatta ett beslut om att det ska bli enklare att återvinna kläder och textilier. Förhandlingarna blev klara på tisdagsförmiddagen och tanken är att miljöminister Lena Ek (C) ska presentera förslaget i samband med ett seminarium på modeveckan i Stockholm under onsdagen.

Regeringen vill ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda exakt hur ett sådant insamlingssystem skulle kunna se ut. Utredningen ska vara klar den 1 december 2015. Myndigheten har tidigare föreslagit att producenterna själva ska ta mer ansvar för återvinningen, något som nu ska preciseras närmare.

Så snart kanske det finns ett litet hål bredvid metallen där jag kan knö in textilspillet som blir över när jag syr.