Pet doctor

tocaboca,allaJag gör fortfarande en del små dockjobb. Nu senast till Toca Boca ett företag som gör spelappar för barn. De släppte förra veckan ett nytt spel, Pet doctor där en kan hjälpa olika djur. Gosedjuren jag gjorde var mest som en rolig grej till releasen. Djuren jag gjorde går att leka med så tillvida att plåstren på kaninen går att flytta runt, draken har flugor i magen som en kan plocka ur och en kan bandagera fågelns onda bula.

tocaboca,kanin2

tocaboca,drake2

tocaboca,fågel2

Innan jag levererade fick bäbis hjälpa till att lektesta dem.

tocaboca,draketocaboca,fågel

Det blev ett ömt avsked av kaninen.

Tocaboca,kaninI själva appen  finns det fler djur att hjälpa. Och när jag fick en testversion av spelet i julas bokstavligen slogs min syster och hennes man om att spela samtidigt som min mamma stod bakom soffan, hoppade och skrek: ”Hjälp den gula fågeln!” Spelet riktar sig annars till små barn, men, men alla vill vi ju hjälpa djuren.

Mark – den rosa dockan

Jag tycker inte man behöver köpa ny TV. Däremot är Mark gullig och han bodde hos oss då jag sydde hans skjorta.

Numer jobbar han på lager.

Jag har inte bara sytt skjortan utan hela dockan och alla hans kläder. Då man jobbar med reklam är det oftast strikta regler, ingen får bli sur fast jag tycker det är kul ändå. Att jobba efter någon annans ramar och skisser kan vara triggande och jag går igång på att det ska bli perfekt. Produktionsbolag var här de gamla favoriterna BLA. Reklambyrån och alla tuffa träffade jag aldrig då jag hade fullt upp med att sitta i en liten verkstad och sy.

Och ja, jag säljer mig till kapitalet så ofta jag kan! Dom har i alla fall vett att betala.

Jätteöra

Ett så här stort öra har jag aldrig gjort förut.

1 meter högt och 60 cm brett ändå vägde den inte mer än ett par kilo vilket var skönt när den skulle kunna stå samt fraktas till andra sidan stan. Någon typ av reklamfotografering torde den vara till men jag vet inte så man får väll helt enkelt hålla ögonen öppna efter ett jätteöra.

Djävulsälgen

Igår var jag på filmpremiär. Kanske inte den bästa filmen eller för den delen absolut inte den bästa filmen. ”Welkom to Knohult” Åsa-Nisse. Men premiär är ju premiär och jag är inte den som tackar nej till chips, godis, läsk, vin och mat.

Varför var jag då där? I somras jobbade jag ihop med Fido film med älgen eller ”djävulsälgen” som den omnämns. En animatronisk älg som syns ca 5 minuter i början av filmen.

Väldigt stor

och mycket arg

Bäst på efterfesten var lätt att jag raggade upp festens äldsta tanter och pratade stickning och silversmide med dem. Och jag tror det smällde högre att de fick träffa en utbildad hemslöjdskonsulent än att de var på samma fest som Kjell Bergqvist och Ann Petrén.

Om man inte har möjlighet att jobba med skickliga skulptörer och tekniker eller päls för fler hundra kronor per kvm men ändå vill göra en älg kan man ju sticka sig en.

Det har Emma Nordlund som har bloggen Stickat och vrickat i alla fall gjort

 

Galet litet och galet konstigt

Jag tillbringade början av året i Schweiz mestadels Basel. Där finns något fantastiskt, Europas största dockmuseum, Puppenhausmuseum. Och det är lika galet som man kan tro. Aldrig har jag sett så många nallar, dockor, annat konstigt och ibland ganska läskigt.

En tuppdocka och en clown som inte får bo hemma hos mig

Det tokigaste var annars detaljfrosseriet i de uppbyggda minimiljöerna. Intarsia med nanometerprecision, sockor stickade i sytråd med korrekt häl, skor med skosnören tunna som hårstrån. Många miljöer i miniformat, tygaffären, dockmakaren, tivolit, mössen där en stickar, museiinteriör, skomakaren, flickskolan, knappaffären, kemilabbet, ja allt möjligt och omöjligt.

Lovar skåpet är max 15cm brett

Skoaffär där Barbie skulle känna sig som Bigfoot

Här manglas det minipants

På flickskolan får man lära sig det viktigaste

Tygaffär från mitten av 1800-talet

Mössen stickar med knappnålar.

Gillar man inte galenskap kanske inte Europas största dockmuseum lockar men vad skulle världen vara utan lite galenskap.

 

Fult är det nya svarta

Jag har många barn som syr så fult de bara kan. Och några har jag lovat att jag ska skicka in deras fula alster till fuldesign. Vet inte om de kommer visa dom men jag ska. Så här nedan är några extra fula monster från mina 4:or i Rissne.

Mina treor gör möss och förra veckan visade jag ena klassens musfamilj och här kommer den andra.

Hummern är läskig den

När min systerdotter var aningens yngre än idag hade hon en fascination för humrar. Varje gång hon följde med till handlet sprang hon fram till frysdisken kollade ner på frysförpackningarna med just hummer. Rädd var hon, ja vettskrämd det pratades om humrar under sängen, i skogen, ja alla platser var möjliga hummer-gömställen.

Självklart var den ultimata julklappen då en hummer. Men jag kan säga att leksakstillverkarna inte alls förstått att goshumrar skulle vara en storsäljare. Återstod bara att tillverka en.

I helgen hittade jag systerdottern lekandes med den gamla hummern. Hon verkade inte alls lika skräckslagen inför den som tidigare. Kanske var det närheten till hummern i velour som tog bort rädslan eller så har hon helt enkelt blivit lite äldre och bytt hummerrädslan mot någon annan rädsla.

Fettfult

När jag inte sitter på min kammare och stickar vantar eller knåpar på dockkläder undervisar jag i textilslöjd. Mina treor och fyror blev igår klara med sina  fettfula monster och urcoola möss.

Jag är oändligt stolt över deras resultat. Själv skulle jag aldrig ha kommit på idéen att sätta mantel på min mus eller sy en pistol i filt till den.

Gruppfoto för ett musbo

Gruppfoto för fulfamiljen

Mus med mantel

Två fulmonster där det ena parasiterar på det andra

 

Fladdermus i godzilladräkt

I våras fick jag i uppdrag att tillverka en godzillakostym till en fladdermus.

Från inspelningen av piloten till "We are animals"

Det var till piloten till ”We are animals” som nu har fått mycket uppmärksamhet. Dockorna är gjorda av verkstaden på Fido film. Ide och manus står Thobias Hoffmen för.

Lite mer kläder gjorde jag också men ödledräkten väcker mest uppmärksamhet och ja den skulle vara ful!

Tant lyckra i Hemliga klubben

Tant Lyckra är en liten gullig tant som bor någonstans i Bolibompastudion. Hon dyker upp i Hemliga klubben på barnkanalen i SVT under fredagarna.

Det är Helena Bäckman på BLA Stockholm som i huvudsak står för designen, jag har sytt kläderna plus en del annat. Glasögonen som jag hittade på loppis är helt grymma. Docksta tofflorna 7,25 in i avsnitt 5 är jag också mycket nöjd med.