Vårsalongen med textilglasögonen på

Oj, vilken ful.

Oj, vilken ful.

Oj, vilken ful,

den kan få en egen korg i hörnet, vill ta hem den, ge lite kärlek, klia bakom örat. Den är en knycklad hög av spets med en virkad duk till öga. Den behöver mig.

Veronica Lindahls "Bulldog" är charmerande ful och jag vill skaffa hund som man skulle slippa plocka bajs efter.

Tanten i Ida-Lovisa Rudolfsson ”Schackmatt eller vad det nu heter” har en uppsyn jag känner igen mig i och det finns en hantverksskicklighet och känslighet i materialvalen som tilltalar nörden i mig.

Ida-Lovisa Rudolfsson "Schackmatt eller vad det nu heter"

Att det inte behöver vara små fina stygn för att tilltala mig visar  Riitta Vainionpää i sina 70-tals inspirerade tavlor där garnet får forsa ned över bilden och trassel blir vackert.

Riitta Vainionpää "Rött på väg"

I övrigt var vårsalongen som vanligt en del bra en del dåligt och mycket mittemellan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s