Igår var det workshop igen och en inspirationsföreläsning. Jag börjar bli trött på min egen röst. Vill inte prata mer nu, bara sitta i ett hörn med en virkning.
När lokaltidningen kom var jag nog den mest ointressanta och mest oentusiastiska intervjuobjektet han någonsin stött på. Jag hade innan kommenterat att jag tyckte det var skönt att tidningen inte dykt upp. Känns som jag har exponerats i Söderhamns lokaltidningar så många gånger att jag inbillar mig folk suckar högt vid frukostbordet när den där textiltanten ännu en gång syns på bild. Vill ju inte bli utnött likt de ting vi använde på workshopen.
Traskorgen som påbörjades dagen innan. Bra resultat må jag säga
Monsterhög, min systerdotter följde med trots sin ringa ålder och var galet produktiv. Tejp är hennes bäste vän. Några av mina alster fick också vara med i högen.
Workshopen vände sig till ungdomar på drömverkstaden och jag var orolig för att ingen skulle komma. Det hade jag inte behövt vara för det var tjockt med ungar mellan 15 – 20. Fast i ärlighetens namn skapade särskilt intensivt gjorde bara ett fåtal, om inte skriva inlägg på facebook är återbruksslöjd?
Här tidningsartikeln. Kunde inte låta bli att ta med den mest för nyheten under.
Om man har bra ögon kan man se att stockholmarna har högst studieskulder. Mitt fel, har tagit mina studieskulder och flyttat till Stockholm.
