Hemma i Sverige igen efter visit på Åland. Herrejissenes vad fint dom pratar där.
Där föreläste jag om att vara unik, nyttan eller onyttan med hantverk och sedan om pappersklipp vilket eftermiddagens workshop handlade om. Det var oerhört roligt att få stå på en scen och prata inför en engagerad och lyssnande skara. Jag kom också på att det mitt i det otroligt roliga var lite skrämmande för man kan ju säga vilket strunt som helst om man står på en scen, folk lyssnar ändå. Så okej en del strunt sa jag nog, men något bra också hoppas jag?
Under workshopen gjorde vi klipp, fast inte i papper (man fick det också) utan i filt. Det var vana och kreativa deltagare då de flesta (om inte alla) var medlemmar i Ålands slöjd och konsthantverkare. Vilket resulterade i fin, fina klipp.
Själva föreläsningen ägde rum på Ålandsfolkhögskola ca 30 minuter med bil utanför Mariehamn, mycket fina lokaler. Också ett stort tack till Ålands slöjd och konsthantverksförening som ville bjuda in mig vilket resulterade i min första föreläsning utomlands, väldigt skönt att prata svenska dock.
En av deltagarna har själv bloggat om workshopen.
Färjeturen och framför allt bussresan hem mellan Grisslehamn och Stockholm fick mig dock att tvivla på mänskligheten. Fast det ska jag inte berätta om här.






Vi talade helt kort om en film i helgen – här finns den! http://saxolim.wordpress.com/2010/01/03/maste-ses/
2 minuters total beundran
Tack för en givande dag!